Avancerad design och formgivning i all ära men ofta är
det de enklaste ting som fascinerar mest. Victoria da Cruz
samtalande skedar går ingen oberörd förbi.
- Reaktionerna är olika men folk reagerar ganska starkt. Många får
en andlig känsla och andra tycker det är kusligt. Det beror väl på
den egna historien, säger Ann Wall-stipendiaten Victoria da
Cruz.
Klingandet som i en saga, med älvor dansande över en bäck, hörs
mjukt genom sorlet av röster inne på gamla biografen Astoria där
Svenskt Tenn tillfälligt flyttat in. Det ljuva men ihärdiga ljudet
vänder många huvuden som nyfiket söker efter källan. Mitt i
mellersta raden, omgivna av butikens vanliga sortiment, har en
liten folksamling slutit upp kring ett slitet runt bord. De är helt
tysta och tittar andäktigt mot bordskivans centrum. Som halva
blåmusselskal ligger där hundratalet silverskedar utan skaft,
vaggar nästan omärkligt och skapar det speciella klirret.
- Men… Hur fungerar det? dristar sig någon att fråga och bryter
tillfälligt den trolska stämningen.
Vid bordet står installationens skapare Victoria da Cruz och ler.
Ibland när hon får frågan avslöjar hon bordets hemlighet men oftast
säger hon bara:
- Magi.
Victoria är en av nio formgivare som fått Ann Walls
Designstipendium 2011 för sitt bord som ingår i hennes
avslutande examensarbete What is on the menu?
- Egentligen är det fyra verk, men juryn föll pladask för
bordet. Det är många som sagt att de blir berörda, säger
Victoria.
Hon har läst Ädellab och metallformgivning på Konstfack i Stockholm
i tre år och varje enskilt verk berättar en egen historia utifrån
en måltid. Där finns en omkullvält stol täckt av skedar, bordet med
skedarna som skvallrar om allt de varit med om, ytterliggare ett
bord och några avbitna skärvor från en kopp. Vad de säger beror på
betraktarens egna associationer och det är så Victoria vill ha
det.
- Med varje ny berättelse jag får höra är det som att verket
byggs på. Någon har hört kacklet i lunchrummet och en man tänkte på
söndagsmiddagarna som barn hos mormor, säger hon.
Victoria är väldigt intresserad av krocken mellan natur och kultur.
Vid en måltid blir det vår djuriska hunger och drift som möter vett
och etikett när vi lär att föra oss.
I What is on the menu? utgick Victoria från
skeden, ett av de första föremål som kopplar ihop vårt
inre liv med vårt yttre. Hon ville skapa något som vi alla kan
relatera till.
- Den följer oss genom hela livet. När vi blir gamla äter ju
många med sked, säger Victoria.
Möblerna i What is on the menu? har gjort sitt på middagar hos
hungriga familjer och det var viktigt för Victoria att varje detalj
bar på egna anekdoter.
- Jag hittade bordet i en annons. Det hade stått i en affär som
fikabord. Jag gillade formen, det går alltid att klämma in en till
vid ett runt bord, säger hon.
När hon samlade in gamla silverskedar av släkt och vänner förstod
hon genast att ljudet skulle ha en betydande plats i
formgivningen.
- Jag hörde den där speciella klangen som silverskedar har. Jag
har jobbat ett år med examensarbetet och när jag undersökt
bruksföremål så verkar jag alltid fastna vid ljudet. Ljud och doft
är sinnen du inte kan slå ifrån sig, säger Victoria.
Att kärleken till bordet med de talande skedarna blir så plötslig
tror Victoria beror på att hon jobbar med ett väldigt direkt
uttryck där hon skalar bort allt onödigt.
- Jag försöker få fram det viktiga, det ärliga, säger Victoria
da Cruz.
Men också den övernaturliga aura som finns där lockar många.
- Det var jättespännande när jag vaktade installationen på
Konstfacks vårutställning. Ena stunden nästan kokade skedarna och i
nästa ögonblick var de alldeles tysta. På kvällarna när jag skulle
gå hem låg skedarna alltid i nya formationer. Varför vet jag inte.
Det är en del av magin, berättar Victoria.
Även om examensarbetet är mer av ett konstverk
vill Victoria i framtiden jobba med användbara bruksföremål som
kretsar kring måltiden.
- De kommer att vara en kanal, men jag är inte intresserad av
att sätta en gräns mellan konsthantverk och bruksföremål. Jag trivs
bra i gråzonen. Mixen blir en drivkraft, säger hon.
När de två intensiva åren på Konstfacks magisterprogram, som hon
precis inlett, har gått är planerna för Victoria lite suddiga. Men
hon tror sig se en egen verksamhet med konsthantverk. Inte heller
det berättande bordets öde är tydligt efter utställningen på
Svenskt Tenn.
- Det skulle vara kul att ställa ut det igen och det är till
salu, säger Victoria.
Hon är trogen sin mystiska skapelse och behåller dess hemlighet för
sig själv. Hon avslöjar bara att även de försvunna
silverskedskaften har sin del i historien.
Victoria da Cruz
Född: 1978
Bor: Stockholm
Yrke: Konstnär, studerar Ädellab/Metallformgivning
på Konstfacks masterprogram
Aktuell: Var en av nio som fick Ann Walls
Designstipendium 2011 för installationen What is on the menu?
Ann Walls Designstipendium
Stipendiet premierar unga formgivare av examensarbeten,
som av juryn anses ha unika kvaliteter och spegla vår tid på ett
intressant sätt. Stipendiet instiftades av Svenskt Tenns ägare
Kjell och Märta Beijer 1999, som en gåva till Ann Wall när hon
slutade som vd för företaget efter 20 år. Stipendiaterna får ställa
ut två veckor i Svenskt Tenns butik och dela på en summa
pengar.
Bild till höger: Svenskt Tenn
Till vänster: Victoria da Cruz
